...en dag kvar

http://anytime.tv4.se/webtv/?progId=744134&treeId=100713&renderingdepartment=2.757

http://ttela.se/start/vanersborg/1.429091

Usch jag vill inte se honom... när jag är i samma rum som honom så känner jag mig svag, ihoptryckt.... jag vill inte att han ska se mig heller. Jag bara väntar på att han ska skrika ut att han kommer att döda mig en dag. För det är jag säker på att han vill. Han tål inte att han inte har kontroll på mig längre. Nu har han verkligen förlorat den och vem vet vad han tänker på och planerar när han sitter där... Och en dag kommer han ut, då kommer han söka upp mig, barnen. Lika kall, lika bestämd att återfå kontrollen över mig.

Vad ska man förvänta sig imorn? Jag tror han kommer att berätta mer... han gillar nog uppmärksamheten...

Tydligen är det vanligt med hans så kallade minnesluckor, så de går nog inte på det. Jag hör på hans röst att han ljuger. Jag hörde att han inte var så nerdrogad som han spelade. Han tyckte bara synd om sig själv. Ett stort egoistiskt as, som han alltid har varit.
"Minnesluckor" är tydligen vanligt vid mord: http://ttela.se/start/vanersborg/1.429095

Jag ångrar att jag inte sa något mer när jag vittnade... jag tror de i alla fall... men man blir så tom när man sitter där, det går ju liksom inte att bestämma innan vad man ska säga. Man vet ju inte vad det blir för frågor heller. Jag skulle berättat om allt sjukt han har gjort... allt han har sagt, alla som har reagerat under åren och jag som hela tiden hittat på ursäkter för hans beteende.

Det sjuka var att det på slutet av rättegången kändes det som att det var en fajt mellan mig och honom, en diskussion om småsaker, oviktiga saker som inte hade någonting med detta att göra. Ska det vara en grund till att han mördat min pappa? Den idioten... fortfarande ska han skylla på mig... ALLT är mitt fel och så har det alltid varit... men det jobbigaste är att då och då känns det så. Som att jag har gjort han till den han är? Jag skulle varit tyst, inte ifrågasatt, inte sagt nej. Jag skulle hållt mig hemma, instängd, mer än vad jag redan gjorde. Då hade pappa levt. Då hade han inte behövt bli misshandlad till döds. Det hade vart värt det.
Han ville att jag skulle få lida för att jag inte löd hans order längre, han ville att jag för alltid skulle minnas honom och ångra att jag lämnat honom. Han lyckades.

Jag blir äcklad av mig själv när jag tänker på att jag hela tiden levde med min pappas mördare...