måndag 30 mars 2009

Min pappa är mördad...

Vad ska jag göra… jag kan aldrig få tillbaka pappa… kan aldrig ge mamma tillbaka sin man,,, kan aldrig låta pappa få vara med och se sina barn, barnbarn växa upp… Så fort jag tar ett kort så tänker jag att det här får pappa aldrig se… Det är ett minne efter pappas tid… det är så sjukt…

Jag kan inte fatta att jag har levt med en mördare, jag visste att han var sjuk, och jag var otroligt rädd för honom… han sa aldrig något med ord, men hans blick, hans närvaro, det hotade mig. Jag kände det genom hela kroppen, all ondska han hade i sig…

Varför lyssnade ingen på mig? I flera år har jag försökt få hjälp, med alla hans beroenden, jag har gråtit och berättat om hur rädd jag är, om hur sjuk han är , om hur barnen far illa. VARFÖR ville ingen hjälpa mig? Varför gav ni mig känslan av att jag var hysterisk och överkänslig? Jag trodde mitt liv var normalt… annars hade socialen sagt något när jag berättade, annars hade barnläkaren sagt något när jag berättade… det gjorde ni ju inte!!

När jag ser en bild på pappa så blir jag så arg… Jag blir så förbannad över hur någon kan ta sig makten över andras liv, vem tror han att han är?!
Jag känner bara hur allt börjar komma mer och mer, jag vet snart inte vart jag ska ta vägen… jag vill inte vara svag, jag vill inte bryta ihop. Mina barn behöver mig mer än någonsin, men hur länge orkar man?? De stackarna har inte bara förlorat sin morfar, utan även sin pappa! Han har svikit dem nåt så fruktansvärt, hur kan man göra så mot sina barn??? Hur kan det vara värt att aldrig få se sina barn växa upp, att aldrig få leka, busa, sova med dem, vara där för dem, allt…. HUR kan man välja att hellre skada en annan människa än att få uppleva det!!

Tänk om min pappa hade sett mig nu… så svag… så osäker…. Han hade velat att jag skulle vara stark… Jag önskar att man kunde få gå tillbaka i tiden, få en andra chans!!

2 kommentarer:

  1. Usch, jag vet inte vad jag ska säga. Jag har funderat mycket över dina barn och hoppas att de trots allt mår bra. De (och ni med är klart) förlorade så mycket på så kort tid =(

    Det går nog inte att vara stark hela tiden heller tyvärr. Men ur svaghet kommer styrka! Jag är övertygad om att du ger dina barn allt du kan, och du är garanterat en superbra mamma för dem! Krama din familj från mig!

    SvaraRadera
  2. Jeg vil gjerne skrive noe Jessica, men jeg vet ikke hva...... Sender heller en stoooooor klem til deg!! <3

    SvaraRadera