Ja idag var första dagen tillbaka i skolan sedan allt hände. Det kändes bra, det var ju "skolvärlden", ett ställe som bara är mitt och inte kan påminna om något av det hemska som hänt. Var skönt att se sina vänner. Det kommer nog gå bra, det känns som om jag kan fortsätta. Men ibland kan det räcka att man hör ett ord, så kopplar man det till händelsen. Det är jobbigt. Och när jag började bläddra i min almenacka jag har i skolan, såg jag alla tomma blad. Min framtid. Vad kommer det att stå här? Har det hänt något mer? Hur kan jag få sitta här och blicka framåt i livet, när pappa aldrig mer får göra det?
Ibland önskar jag att jag fick byta plats med pappa. (Men jag älskar mina barn för mycket för verkligen önska det.) För när man tänker på det, så led pappa en kort stund, jämfört med hur vi som är kvar får lida. En livstids lidande. Ibland vill man byta det mot en kort stund.
En grej som är så jävla sjuk, är att den människa som gav mig mitt livs största sorg, är också samma människa som gav mig min största lycka, mina barn. Så sjukt. Usch, han är inte en människa, han är ett monster.
Så bra at du kom deg til skolen Jessica! Det kan være godt å tenke på noe annet (om du klarer selvfølgelig...)
SvaraRaderaDet siste du skrev der har jeg også tenkt på men ikke tort å si til deg... Hadde du ikke møtt han hadde du ikke hatt barna... Men en ting er jeg helt sikker på: De kommer til å arve deg og bli så god som deg Jessica!!! Stooooor klem <3 Anne Grethe
Himla skönt å ha dig tillbaka i skolan vännen... vart så tomt utan dig! <3
SvaraRaderaHej Jessica. Va kul att få läsa dina tankar i din blogg. Förstår att d ä skönt att få komma till skolan, en plats där d är som "vanligt" för dig.
SvaraRaderaHampus fyller den 5 april, då är du o barnen välkommna på kalas om ni känner att ni orkar.
Kramar Therese