Söndag

Idag var min farbror här och hjälpte mig med datorn. Vissa program som behövs till skolan, som han installerade åt mig. Det var snällt, och det kändes lite som att "pappa" var här på nåt sätt. För det var ju sånt som pappa alltid gjorde. Så fort man inte förstod sig på datorn så kom han och fixade det...
Men det var också jobbigt för ... ja det var ju inte han... det blev så uppenbart på nåt sätt, att han kommer aldrig sitta här och greja med datorn. Han kommer inte sitta med sin kaffekopp och undra om jag kan byta över från barnkanalen till fotbollen. Han kommer aldrig att busa med barnen mer, aldrig pussa Miranda med sin skäggstubb så hon blir röd på kinderna... Inte klappa Felicia på rumpan när hon springer förbi. Aldrig, aldrig någonsin mer...

Ändå känns det som om han är här. Som om han är nära. Och jag tror att han är det.
Han finns ju oss alla syskon. Han finns i mina barn. Jag blev så glad när min farbror sa till mig igår att Miranda påminde om pappa när han var liten. Det där lite busiga i blicken, och i minen. Så som han minns pappa som liten. Han lever vidare i oss, i barnen. Och när jag ser på mina syskon ser jag lite pappa i dem alla, inte bara i utseendet men också i karaktärerna.
Han är ju här hela tiden.

Släkten har sån fin kontakt nu, och det känns nästan som om det har varit så hela tiden. Det är så obeskrivbart det som alla gör för oss, det betyder mycket. Man hoppas att man ska kunna visa sin tacksamhet på något sätt, någon gång. Men jag tror att de vet det ändå, att de är viktiga för oss just nu. Men också i framtiden. Det här är någonting man aldrig kan komma över, man kan bara lära sig att leva med det. Men man glömmer aldrig, och man slutar aldrig sörja.

Bror och kusin har hjälpt mig få iordning på cykeln och cykelkärran idag. Så vi körde runt med den lite idag. Barnen tycker att det är väldigt mysigt att sitta i den. Längtar tills de får börja förskolan, de behöver det. Felicia mår inte så bra, och det är väl inte konstigt. Varit hemma i över 6 månader, och sen allt annat som hänt. Och en mamma(plus alla andra) som är ledsen och inte riktigt sig själv.
Imorgon ska jag hämta syster, hon ska passa barnen på Tisdag. Det blir bra för dem, hon orkar hitta på roliga saker och pyssla, leka hela tiden. Hon får med dem på allt. Jag hade tänkt att ta mig till skolan nämligen, så det blir barnvakt ett par veckor till, men nästa vecka börjar inskolningen på förskolan.