Fin dag?

Det är så blandade känslor just nu. Det är skönt att man fick ett så fint minne av pappa från begravningen, att man fick bekräftat av så många andra att han faktiskt var någon. Ett fint avslut, något vackert att få minnas i allt det "fula".
Men ändå känns det som att det är så mycket kvar. Så många frågor man vill ha svar på, så många saker man aldrig kommer att förstå. Rättegången kommer ge vissa svar, men inte alla. Frågorna kommer man att få leva med livet ut.

När vi gick ut idag , så var det fint väder. Solen skiner, människor som stannar, pratar. Det finns så mycket minnen av pappa överallt, minnen av min barndom och minnen från livet, överallt. Man både vill och inte vill se. Man vill inte bli påmind, men man vill inte heller glömma. Man vet inte vad man vill... Jo jag vill att allt ska vara som förut, att pappa ska leva.

Har varit hos mamma en stund och bara varit, släkt kom och gick, vi pratar och ältar mycket, det behöver man ibland. Nu sitter barnen och kollar på Peter Pan, och äter sitt lördags godis.
På Tisdag hade jag tänkt att gå till skolan, känns lite nervöst men ändå skönt att få nåt annat att tänka på!